men jag har bestämt mig
Veckan som gick var Lunds bal-vecka. Veckan som kommer är studentvecka.Vi pratar och drömmer "om ett år är det vi", "åh en sån klänning vill jag också ha nästa år på vår bal", "omygod vi har bara ett år kvar".
Jag är med i det snacket, för vad skulle jag annars göra? När Sara ibland kommer på att vi inte kommer ta studenten ihop käns det alltid lika dumt. För jag vill ju ta studenten med er, mina vänner. Ibland pratar vi om hur det kommer bli under nästa år. Hur mitt liv kommer att vara och om er vardag här. Vi pratar om hur vi ska kommunicera, facebook, skype. Vi pratar om hur bra det kommer vara när ni hälsar på mig i Frankrike. Men alltkänns så overkligt och omöjligt.Det spelar ingen roll att jag nu vet mer om min destination, jag kan ändå inte fatta.
Att lämmna min familj känns svårare och svårare. Jag fasar inför de otaliga nätter jag kommer ligga på internatet och gråta. För det kommer jag att göra. Jag kommer vilja åka hem. Men jag har bestämt mig, det ska jag inte göra.