un an en france

För en massa år sedan, när jag var typ 13 år och spelade fotboll (ja, det är sant, jag spelade fotboll under högstadiet), var mitt lag på cup. Jag tror det var i Helsingborg. Trots att det var så nära sov vi över i en skolsal, så som man alltid gör när man är på cup eller tävling. Det var första gången jag var på läger med mitt fotbollslag, tidigare hade jag bara varit på tävlingar och läger med simhopparkompisarna, och det var inte riktigt samma sak. Stämningen var helt annorlunda, kanske för att lagandan var stark. På kvällarna satt vi på våra läckande luftmadrasser och skickade mobilteman över Bluetooth (the sweet life of Sony Ericsons uppfällbara mobiler). Det var i slutet av juli och direkt efter blev jag hämtad och vi åkte till Tingsryd för att fiska kräftor med släkten som vanligt (Tingsryd =  torpet i de smålandska skogarna som jag brukar överdriva om för att förmedla känslan. Det finns el, det finns spis, det finns kylskåp. Men eftersom det inte fanns det när jag var liten tenderar jag att fortfarande beskriva det ännu lite mer gammeldags än vad det är idag. Fast det finns faktiskt inte rinnade vatten, vi går på ett riktigt utedass en bit ut i skogen, vi tvättar oss i sjön där vattnet är brunt vi hämtar vatten i brunnen, huset värms upp av en öppen spis i varje rum.). Efter några dagar fick jag veta av mina föräldrar att både de och Sonja tyckte att jag hade ”blivit elak” under dagarna jag varit på läger. Va? Jag gjorde ju inget annorlunda än vad jag brukade. Vad var detta för påhopp?!?! 

Jag är rädd att det ska bli så när jag kommer hem nu om några dagar. Att jag har förändrats och att ni inte längre tycker om mig. Tänk om jag har blivit elak utan att jag själv märker det.

Jag vill ha förändrats, allt annat vore ju förfärligt. Jag vill ju inte vara exakt samma som när jag åkte. Jag vill vara en ny, uppdaterad och bättre version av mig själv. Men tänk om det inte är så ni kommer att uppleva mig. Tänk om ni inte tycker om mig längre. Det är jag rädd för.

Hemma med min familj har jag alltid varit mitt bästa jag. Naturlig, skojfrisk och öppen. I takt med att jag blivit äldre har jag mer och mer visat mitt äkta jag utanför familjen också. I fjor var jag inte riktigt, men nästan, den jag är med min familj. Detta året har jag gått tillbaka till att vara lite mer reserverad och tyst. Det vet jag om, men jag vill inte att det ska hänga i när jag kommer hem till er. Jag vill inte börja om från början. Fast det är ju ändå bättre om jag blivit lite mer reserverad än om jag blivit vulgär och elak.

Men ändå, jag vill ha förändrats. Lagom mycket. Jag hoppas att jag blivit klok och vuxen. Det tror jag att jag blivit. Men jag är rädd att min personlighet ska ha förändrats den med. Om jag förändrats vill jag ju veta det, men samtidigt, meningen med detta året var jag att det skulle förändra mig. Jag vill inte vara den samma som när jag åkte, men jag vill inte vara någon annan heller. Jag hoppas att ni kan hjälpa mig att hitta den balansen.