un an en france

30 oktober. Allt är lugnt. Allt är bra. Tiden går snabbt. När jag kom hit för två månader sen var mitt närmaste mål att ta mig till höstlovet. Höstlovet kändes avlägset och vägen dit kändes som en stor och betydande del av mitt år här. Och här är jag nu. Första etappen är avklarad. Det var sju skolveckor hit och nu väntar sju skolveckor till jullovet.

 

Målen och drömmarna jag skrev om när en månad gått är delvis uppfyllda, men inte så mycket som jag önskar. Jag har tränat mer och därför känt mig gladare och piggare. Jag har därför inte varit så orolig av mig som jag annars alltid har varit.

Jag har pratat mer. Jag börjar lära mig uttryck som jag använder mig av och jag lägger märke till att allt som jag lärt mig hemma i Sverige inte stämmer. Eller jo, det stämmer, men det är kanske inte så man sägar. Jag har till exempel lärt mig "jag tycker om det mycket" men man säger "jag tycker om det bra". Sådana skillnader är viktiga för att jag verkligen ska lära mig franska.

Jag har tyvärr inte fått så mycket kompisar, än. Visserligen har jag träffat tjejrna i klassen några gåner utanför skolan, men inte mer än så. Jag lovar mig nu mig själv att ta tag i det. Mål: kompisar.

 

2/10, allt är bra. Detta har blivit min vardag och mitt hem. Just nu har jag lov och min bästa vän är här. Det kommer jag leva på tills vi ses igen. Men när vardagen kommer tillbaka på måndag välkommnar jag den.