trettioandra veckan
Som ni säkert förstår var det allra bästa den gångna veckan helgen i Paris med min familj. Men mycket annat bra har också hänt!
Veckans bästa; 90 minuter skypetid med en vän. Det var första gången jag pratat på skype med någon av er (förutom mamma pappa och Sonja förstås) och jag var lite pirrig över hur det skulle kännas att kunna prata på riktigt, se varandra och inte bara skriva i facebookchatten. Men allt kändes som vanligt (förutom att vi inte drack te och åt hembakat) och det gör mig verkligen glad. Tack Claudia för att du är en så bra vän!
Näst bästa; när jag kom hem från paris i söndags var det dags för ”äggjakt”. Men påskgodiset här var inte som hemma. Vi sprang inte omkring i trädgården och letade efter färglada ägg, nej, påskgodiset var lite mer classy. I trädgården hade Sylvie gömt ett tjugotal Lindt-kaniner (ni vet såna i guldigt folie), lika många Lindt-kulor med sån underbar fyllning och sen bidrog jag med två påsar chokladägg från Anthon Berg. Det var en mysig stund då jag verkligen var en del av familjen, precis vad jag behövde efter att bara någon timme tidigare gråtit på et TGV genom Frankrike (btw, på tåget bredvid mig satt en man och pluggade noter. Han var nog musiker. I handen hade han en stämgaffel som han slog an då och då för att ”tänka” musiken rätt. Fatta vad musikalisk man måste vara för att klara det!!).
Sämsta; När man är iväg så som jag är låter man allt bli lite allvarligare innan man tar tag i grejer eftersom man inte vill vara krånglig eller jobbig. Denna veckan har jag varit sjuk. Hade jag varit hemma hos er hade jag legat i framför twins tvshop med fettigt hår minst två dagar. Men jag bet ihop. Proppade i mig ibuprofen och paracetamol (här är paracetamol-tabletterna på 1000mg dvs gigantiska, till och med för mig, som äter tabletter varje dag är det svårt att svälja) och fyllde fickorna med näsdukar. Det resulterade i att jag sov som en klubbad säl hela onsdagseftermiddagen. Men nu har det äntligen vänt. Idag har jag till och med tränat för första gången sen förkylningen började för två veckor sedan. Jag vet att ni inte bryr mig om min förkylning men det har tyngt ner mig denna veckan.
veckans bedrift; i fredags eller lördags i Paris tunnelbana slutade mitt tunnelbanekort fungera. Mamma, pappa och Sonja hade redan gått förbi spärren så jag fick lösas et hela själv. Och det gjorde jag. Jag pratade med tanten i luckan, förklarade vad som hänt, bad om ett nytt, fick ett nytt. På franska.
