23 februari 2015

Idag var det molnigt och lite blåsigt. De andra tyckte att det var kallt, men det tyckte inte jag. Jag fick på eftermiddagen förklarat för mig att de bara hade på sig underkläder och t-shirt och sedan termobyxor och skidjacka. Och där kommer jag med underställ, fleecetröja, fleecebyxor (storlek 128-134, går alltså bara till knäna), ryggskydd (som värmer så att svetten rinner) och sen ytterkläder. De kör i fingervantar, jag kör i tumvantar plus innervantar. Så jag antar att det var därför jag inte frös. Men jag är ju van vid 15 minus, (okej, överdrev kanske lite nu, men alla historier vore så mycket tråkigare utan överdrifter). I alla fall, pisterna var riktigt bra på förmiddagen men lite uppkörda av plogande skidskoleungar på eftermiddagen. För första gången har jag ont i foten efter att ha åkt snowboard.  Ankeln är svullen (inte för att ny bryr er om det kanske), så jag gick till skiduthyraren för att byta till en annan modell av skor. Men det fanns såklart inte. Imorgon hoppas jag att jag kan snöra annorlunda och köra ändå, annars blir det en smärtsam vecka...

Höll på att glömma; jag var nära att dö idag (överdrift igen, men i stunden kändes det verkligen som det). Jag och Baptiste satt i en sittlift med 4 platser, på andra sidan om mig satt en man och vad jag förmodar var hanns dotter. Vi var typ framme och skulle hoppa av. Vi åkte förbi skylten om att man ska ta upp "bommen" (hittar inget bättre ord). Jag och Baptiste började lyfta upp bommen men de andra hade inte lyft av sina skidor än, så det gick inte. Vi väntade några sekunder, sen sa vi till dem. I samma stund började liftkillen skrika åt dem att lyfta av skidorna. Jag och Baptiste pressade upp bommen ändå (här kan man kanske tro att de inte förstod vad vi sa eftersom de kanske inte kunde franska, men det kunde de), men tjejen hade fortfarande sina skidor kvar. Då hade vi passerat stället där man ska hoppa av. Istället för att vingligt glida ner för den lilla slänten (det spelar ingen roll hur grym jag blir på bräda, att hoppa av sittlift kommer nog alltid vara en cirkus) blev det ett hopp ner. 2 meter ner till marken uppskattar jag det till (inte så mycket överdrift som man kan tro). Men när jag var i luften fortsatte liften framåt och var nära att nacka mig (liftkille, hallå? Stanna liften då!!! Är det inte just för såna här situationer du står på samma kvadratmeter en hel vinter? Eller?). Jag klarade mig. Liftkillen sa sen till mannen att man måste ta av skidorna från fotstödet när man kör förbi skylten och han bara " ah bon?" (jaså?). Väldigt konstigt att de inte visste hur man åker sittlift med tanke på hur bra de tog sig ner för backen sen. 
Det var en lite läskig situation men mest askul. Vi fick oss i alla fall ett gott skratt. (Det hoppas jag att ni förstår och inte tar det där med att jag var nära att dö på för stort allvar)



Livet långt från dig | |
Upp