22 mars 2015
Min orangea galon-ryggsäck till internatet (som förövrigt känns som en kompis vid det här laget) står packad och golvet är nydammsugat. De vanliga söndagssyssloran är gjorda. Jag tror att min vardag här kommer förändra min vardag hemma i Sverige. Små detaljer bara, men som ändå gör skillnad. Typ som att lägga fram kläder kvällen innan. Det är jag ju så illa tvungen att göra nu när jag packar för några nätter på internat. Det har aldrig funkat för mig innan, men nu har jag lärt mig att bestämma mig och inte vela så väldigt som jag brukat. Numera dammsuger jag rummet varje söndag. Det blir så stökigt och dammigt när man packar upp och packar ner och det är skönt att börja veckan med ett rent rum. Det är något jag lovar mig själv att fortsätta med i höst. Men å andra sidan är det några detaljer jag måste ta vid när jag kommer hem. Typ som att bädda sängen. Det gör jag inte här, för jag har inget överkast. Jag rättar bara till täcket.
Nåväl, nu är det i alla fall söndagkväll och jag har gjort ansiktsmask, målat naglarna, gjort en inpackning av håret och klippt topparna (puss mamma). Jag är bara en vecka in i benrakningssäsongen men har redan tröttnat.
Nu; fylla på pennskrinet med ny klickpenna (sån med fyra färger där man kan byta) och blanco (tipex som applicerad som om det vore en penna) och sen ska jag krypa ner framför en beckfilm från 2006. Gunvald är så himla bra, fast grannen, han med stödkragen och ”ska du ha dig en stänkare?”, är ändå bäst.