# jag är ingen höna
Ni kan väl inte ha missat? Internationella kvinnodagen imorgon. Bra eller dåligt? Just det är jag inte tillräckligt insatt, fyndig eller intellektuell för att resonera kring. Däremot kan jag jämföra de två världar jag känner till. Jag läser svenska debattartiklar på nätet och avundas alla dess kloka människors förmåga att uttrycka sig och sätta ord på saker jag så gärna velat uttrycka lika bra. Genom det franska nyhetsflödet,framförallt tv-nyheter, skapar jag mig en bild av den franska debatten. Från min synvinkel är den debatten nyfödd och oetablerad. De senaste dagarna har nyhetslinen varit ”Des femmes politiques, victimes de sexisme” (Politiska kvinnor, offer för sexism). Vad är det för nyhet? Jag tycker det är tokigt på två sätt. För det första så är det väl ingen nyhet. Hur kan en sådan fråga ploppa upp från ingenstans? För det andra, det som skrämmer mig mest, så är det oerhört naivt och nästan diskriminerande i sig att bara belysa kvinnor inom politiken. Visst, sexism inom politiken är lika fel som på alla andra platser i samhället. Men det är just det som är problemet; alla platser i samhället är problemet. Att bara belysa problemet inom politiken är att förminska det grundläggande problem hela världen borde ta itu med.
Nyhetsuppläsaren rabblar undersökningsresultat och procent från enkäter som om det vore revolutionerande siffror. Ojojoj.
Det som är uppe nu handlar om en kvinnlig politiker som gav en comeback på en kommentar när hon stod i talarstolen. Hon svarade ”jag är ingen höna”. Klippet visas ca 4 gånger varje nyhetssändning. I marsnummret av Marie Claire (livsstilsmagasin med lite allt möjligt) poserar nu framstående politiska personer med en höna i famnen. Det är deras sätt att kämpa för jämställdhet. Inläggen på twitter under #jenesuispasunepoule (jag är ingen höna) går åt två håll. Dels de som hyllar hönbilderna. Dels de som kritiserar dem eftersom det inte förändrar någonting alls.
Hade detta varit i Sverige hade jag identifierat mig med de som kritiserar hönbilderna, men jag kan inte göra det här. För jag inser att ett detta reportaget kan vara början. Att samhället börjar förstå problemet. För att kunna göra något åt det krävs det känslor och engagemang. Detta är kanske ett steg mot det. Jag vet att det finns medvetenhet om problemen i Frankrike, det är inget underutvecklat land, men det är inte lika hyperaktuellt som i Sverige.
Jag tror att debatten infaller just nu med anledning av Internationella kvinnodagen vilket, i linje med så många svenska debattörer, ännu en gång diskriminerar kvinnans roll i samhället.
Jag är intresserad av den här debatten läser nu därför dagligen artiklar på området (yep, jag fattar vad jag läser!!) Gör det du med. Google translate-a dessa; länk länk