the perks of living by the Mediterranean Sea
Jag pratade med mamma idag om hur livet alltid är livet. Var man än är. Man kan lätt tro att livet i en metropol eller medelhavsstad skulle vara så himla mycket bättre. När man flyttar inser man inte att det nya alltid kommer bli till vardag. Vardag upplevs för många som tråkig och man drömmer sig vidare till ett annat liv på en annan plats. För livet och vardagen är inte som semestern. Man lurar sig själv. Livet är inte grekisk sallad till varje måltid, långsamma promenader på gågator, strandhäng eller creamcheesebagel. Det semestriga försvinner när livet tar vid. Det där tjusiga blir vardsg. Och det måste man fatta. Annars tror jag att man blir besviken. Jag är stolt och tacksam över att redan i min unga ålder ha insett det. Jag tror att man måste definera för sig själv varför man flyttar till en viss plats. Vardagen har fördelar överallt. När man har hittat de små fördelarna, då tror jag att man har hittat rätt.
Att bo lika långt söderut som Kiruna ligger norrut har sina specifika fördelar. Att bo i Lund har sina fördelar. Men eftersom gräset alltid är grönare på andra sidan känns det ibland som att livet i Lund är mycket bättre än livet här. Förra året kändes det tvärt om. Så knäpp människan är egentligen, aldrig blir man riktigt nöjd.
Efter facetime-samtalet med mamma blev jag körd till Almanarre (grannstaden) för att prommenera längs med havet. Det blev så tydligt vilken den största fördelen med livet vid medelhavet är.
Här följer promenaden i detalj för den intresserade.
Fick ducka som för duvor i Köpenhamn fast för flamingos
Badade fötterna. Hade doppat mig om jag haft handduk. Hittade två väldigt fina snäckor.
Vad är en promenad utan en ego? Fick i alla fall med det azurblå.
(blogg.se krånglar så jag ger upp kampen om att försöka få bilderna lika stora)
Jag är så glad att jag är just här. För havet är fantastisk och obegripligt. Det älskar jag. Kanske är det den största fördelen.