un an en france

Veckans bästa: fredagseftermiddagen med Pauline och Marie. Pauline har numera både bil och körkort så vi körde till shoppingcentret. Det blev tidernas billigaste shoppingrunda (bortsätt från en kula dulce de leche).

 

Näst bästa; 20 grader idag. 26 på tisdag, säger de i alla fall

 

Sämsta; slog i tån på acrosporten idag, nu tycker jag lite synd om mig själv för det. Känner mig dessutom eländig pga förkyldning. (vad acrosport är berättar jag en annan gång)

 

Veckans bedrift; denna veckan har jag haft mitt livs första tjejtjafs på franska. Inte för att det är något kul i sig.. eller kanske lite ändå. För det tyder på att jag är en del av ett kompisgäng, del av en konflikt (jag står mitt i den och vet inte vart jag ska ta vägen). Marie sa till mig idag (typ) "du är ju inte alls så blyg som vi trodde att du var i början". Det gjorde mig glad. För jag är inte blyg. Jag har har åsikter. Jag säger vad jag tycker och försöker vara så ärlig det går. Det har mina vänner alltså börjat märka nu. De har helt enkelt börjat lära känna mig. Bedriften i detta är alltså att jag lyckats snacka skit och verkligen säga vad jag tycker på franska och på så sätt låtit mina vänner se mitt riktiga jag.

 

 

Vill ni förresten veta något underligt? (Klart ni vill!!). I lördags på gymmet var det en kille som hade på sig en Sverige-tröja (fotboll). Jag tog omvägar mellan maskiner för att försöka höra om han pratade svenska med sin kompis men icke. Idag såg jag en annan kille på shoppingcentret i full svenskafotbollsförbundetmundering. Ni vet en sån halvglansig träningsoverall. Inte heller han verkade vara svensk så vitt jag förstod det. Men varför klär man sig då från topp till tå i den svenska landslagsdräkten?