un an en france

Här kommer den tredje delen av min sammanfattning; 

Om det förra inlägget handlade om vad jag saknar med Sverige som land kommer detta mer att handla om saker jag längtar efter i mitt liv. 

• helg. Jag kan på riktigt inte komma ihåg hur en vanlig helg såg ut för mig förra året. Vad gjorde jag en vanlig lördag? Åt vi frukost tillsammans eller vaknade jag så långt efter alla andra att jag åt frukost själv? Klädde jag på mig eller gick jag runt i mjukisbyxor hela dagen? Jag minns inget av detta. Ändå saknar jag det.
• skvaller. Jag tror inte att man fattar hur stor del det är av ens liv innan man är utan det. Man fattar inte heller hur mycket man kan sakna något så banalt. Jag minns inte vad vi brukade prata om, men något måste det ju ha varit. På tjejmiddag, vad pratade vi om då? Åter igen, jag minns inte. Men jag saknar det, väldigt mycket.
• planerade måltider. Genomtänkta, om än vardagliga. Gosh, jag längtar efter falukorv och potatismos, inte för att det är så där supergott, men det är en genomtänkt maträtt som krävt både löktårar och potatisskalsslit. (jag är så fruktansvärt trött på halvfabrikat, 5 sorters senap varje måltid (som homogeniserar smakerna och fåra alla måltider att smaka lika dant) och färdigrivna morötter köpta på burk.)
• helvetesrundan (promenadrunda på 8km runt Gunnesbo, Kobjer, Oskarshem, Norra Ringen, StHans Backar, Annehem, Nöbbelöv som bara är föööör trist, men lagom lång. Sonja kallade den en gång Helvetesrundan), spinning, simning, piloxing. Jag saknar att kunna träna när jag vill. Jag saknar kicken och svetten.
• Fredagsmys med familjen. 200g Schweizernöt och tillsammans i soffan framför…vad som helst egentligen.
• dansa. Jag har varit ute några gånger under året. Men musiken är så galet dålig. Jag hann aldrig gå ut på klubb i Sverige innan jag åkte så jag vet inget om musiken på de svenska klubbarna, men jag hoppas att det är dansmusik. Jag måste få dansa!
• att cykla. Att känna sig fri, att vara självständig. Jag hatar att behöva be om att bli hämtad.
• låna kläder från Sonja. Hon har sina kläder och jag har mina. Men gränsen är ibland lite flytande. Vi ger grejer till varandra, provar runt, ber om att får låna. Jag älskar när Sonja kommer hem och berättar att hon fått komplimanger för sin outift när hon bär något av mina plagg. När vi var yngre hade vi som regel att man var tvungen att säga att det var ens systers om man fick komplimang för ett plagg man lånat.