ord
Jag har faktiskt varit här ganska länge nu. Och jag har lärt mig ganska mycket om det franska språket. Dels en massa ord, men också massor om vardagsspråket. Vad man säger och vad man inte säger. Jag hör inte längre att det är franska alla omkring mig pratar, jag tänker inte på det i alla fall. Kanske beror det på att jag faktiskt oftast förstår vad de säger. Ett språk som man förstår är inte längre främmande och går inte heller att härma. Om någon ber oss prata låtsassvenska kan vi inte det. För man är inte medveten om hur ens språk låter. Så har det blivit med det franska språket för mig nu och det känns grymt häftigt.
Sylvie förvånas varje gång jag säger att et ord på franska även finns i svenska språket. Det är ord som kommer från det franska språket och som i vissa fall försvenskats, men inte alla. Bland dessa ord finns det två kategorier. En kategori med ord som helt enkelt är samma i svenskan och franskan men kanske med en annorlunda stavning. Men det betyder exakt samma sak. Den andra kategorin innehåller ord som betyder ungefär samma sak, men inte riktigt. Oftast handlar det om nyansskillnader. Men det blir tokigt i min hjärna ibland när ord som är väldigt formella på svenska är slappt vardagsspråk på franska.
Kategori 1:
parapluie - paraply
trottoir - trottoar
terrasse - terass
Kategori 2:
genre - genre (Detta är ett väldig roligt exemplet, för ordet genre på svenska använder i alla fall jag bara när jag pratar om filmer eller böcker. Men här betyder ordet genre, som uttalas som det skrivs, snarare typ. Genre och typ på svenska är två synonymer som står ganska långt ifrån varandra. På svenska kan man trycka in ordet typ i varje mening om man så vill. På franska kan man på samma sätt trycka in genre. Det är lite kul ändå)
Jag måste bara tillägga att det roligaste franska ord jag än så länge stött på är triangle-rectangle. Gissa vad det betyder? Rätvinklig triangel. Jag fattar logiken, det är ju en halv rektangel, men ändå. Det förvirrar mer än det förklarar.