un an en france

För ett år sedan hade jag behövt en lista på konkreta tips inför mitt utbytesår. Det kunde jag inte hitta någonstans. Här kommer därför 10 råd jag velat ha. 10 råd till mig. 10 råd till dig.

• För att palla med ett utbytesår måste du veta varför du vill åka iväg. Jag visste inte det. Det hela började med att jag hittade programmet och blev uppslukad av tanken av att få åka på ett utbytesår. Jag sa flera gånger att jag tänkte skicka in ansökan och se vad som hände. Man kan ju alltid tacka nej. Jag bestämde mig aldrig för att åka. Jag funderade egentligen aldrig så mycket över det. Jag vägde inte fördelar mot nackdelar. Jag bara gjorde det. När jag visste att jag blivit utvald att få den här möjligheten berättade jag det för mina vänner, innan dess hade jag inte sagt så mycket. Jag tror att anledningen till att jag åkte hit var för att alla andra tyckte det var så himla coolt, och för att jag tyckte att det var väldigt coolt. Under mitt år här har jag lyckats omdefinera anledningen till att jag är här. Nu vet jag varför jag är här. Mitt råd till dig; Ta reda på varför du vill åka på ett utbytesår. Se till att du gör det för din egen skull.

• Under alla utvecklingssamtal jag någonsin varit på har jag fått höra att jag verkar vara några år äldre än alla andra. Att jag är mogen för min ålder. Jag har ofta kunnat se saker från ett mer vuxet perspektiv, tagit på mig ansvar och strukturerat upp det ständiga kaos det innebär att genomföra ett grupparbete. Kanske låter det stöddigt att skriva att jag är mogen och vuxen, men det är inte så fördelaktigt som det kan verka. Det har många gånger slagit tillbaks på mig själv, sårat och brutit ner. Äntligen har min självständighet funnit sin mening i mitt liv. Jag klarar mig själv. I alla situationer. Mitt råd till dig; Tro på dig själv!

• Jag har aldrig haft behov av egentid så som jag vet att vissa har, men det gör mig inget att vara själv. Jag trivs med att vara med mig själv. Ett utbytesår kan på många sätt kännas ensamt. Mitt råd till dig; Lär dig att trivas med dig själv som sällskap. Arbeta bort din eventuella sällskapssjuka.

• Jag och mamma skickar något litet meddelande till varandra varje dag. Godnatt <3 . vgd?. Godmorgon, hoppas du får en bra dag <3 . Det är det enda sättet för mig att klara av detta. Jag behöver veta att allt är bra med er. Och då har ändå oron för att något skulle ha hänt minskat väldigt mycket sen när jag var mindre. Jag funderade mycket, innan jag åkte, på hur jag skulle klara av att inte alltid veta att allt är bra med min familj. Jag klarar det bra. Genom att skriva något litet ord till varandra varje dag, prata 1-2 gånger i veckan och ibland bara gå in och kolla hur många minuter sen det var mamma eller Sonja var ”aktiv” på Facebook håller jag mig lugn. Mitt råd till dig; Fundera ut hur du vill ha kontakt med din familj under ditt utbytesår. Vissa tycker det är jobbigt att prata med sina föräldrar när man saknar dem. För vissa är det det enda som tröstar när det känns jobbigt. Kom på vad som passar dig.

• Med mina vänner har jag också regelbunden kontakt. Inte varje dag som med min familj, men ändå med några veckors mellanrum. Jag trodde att det skulle vara jobbigt att se bilder från era middagar och fester. Men det är det inte. Eller jo, det är klart det känns, men aldrig så att jag ångrar mig eller är avundsjuk. Jag tror att det beror på att vi hörs ofta. Jag vet var jag har er. Jag vet att vi är kompisar. Jag vet att ni saknar mig lika mycket som jag saknar er. Att veta det är den bästa trösten. Mitt råd till dig; Det är bara du som kan bestämma hur kontakten med dina kompisar där hemma ska hållas. Dina kompisar stöttar dig i detta och kommer rätta sig efter dig och hur du vill ha det. Var tydlig. Ibland känns det som att det bara är du som tar kontakt, då är det lätt att tro att ni glider ifrån varandra. Men att din kompis inte skriver är ett tecken på er vänskap. Din vän vill att allt ska vara så bra som möjligt för dig. Din vän vet att det du gör ibland är tufft och vill inte göra det svårare. Om du vill att din vän ska höra av sig ibland, säg det. Då gör hon (/han) det mer än gärna. Hon (/han) saknar dig lika mycket som du saknar henne (/honom).

• Så många gånger jag köpt fina anteckningsböcker och ansträngt mig för att skriva dagbok. Men det har gått sådär. Skrev några dagar och glömde sen. Oftast rabblade jag bara upp vad som hänt under dagen. Men inför mitt år här bestämde jag mig att jag skulle föra dagbok under min tid här. Och det har jag gjort. Det är jag stolt över. Varje kväll, en sida i ett A5-anteckningsblock, ibland mer. Jag skriver VARJE kväll. Att läsa i den nu känns pinsamt, men senare då kommer det vara roligt att ha kvar. För att bättre minnas detaljer i vad jag var med om under mitt utbytesår och för att minnas hur det kändes. Mitt råd till dig; Skriv dagbok.

• På ett ganska lustigt sätt har jag under detta året fått en fantastisk vän. Hon är också på ett utbytesår just nu. Det är speciellt. För även om vi lever väldigt olika liv, trots att vi är med om samma sak, finns det ingen som förstår mig så bra som hon. Jag kan skriva allt till henne. Jag självcensurerar mig inte inför henne som jag ibland gör för er. Även de svåraste tankarna som jag inte berättar för mamma berättar jag för henne. Mitt råd till dig; Kanske känner du någon som känner någon som känner en som ska på ett utbytesår. Ta kontakt. Kanske finns det någon som åker på utbytesår med samma organisation som du. Ta kontakt. Att helt obehindrat kunna berätta om alla knäppa känslor man känner är viktigt för att palla med ett utbytesår.

• Jag vill verkligen inte räkna ner till dagen jag ska åka hem. För det får det att verka som att jag har det dåligt och längtar så att det gör ont. Men lite räknar man ju ändå. Det är dock ett medvetet val att här på bloggen skriva om hur lång tid jag varit här istället för hur lång tid det är kvar. Mitt råd till dig; Dela upp året i etapper och faser. Då kan du tydligt se hur tiden går. Ställ inte in Dreamdays-appen i telefonen att räkna ner till hemfärdsdatumet utan låt den räkna ner till loven. Rätt vad det är har tiden gått och du vet inte vart den tog vägen.

• Vissa skulle nog kalla mig präktig (varför klingar ordet präktigt så negativt när synonymer.se föreslår synonymer som magnifik, utmärkt, ordentlig och hederlig???), jag skulle snarare säga kontrollerad. Duktig-flicka-syndromet har inte lämnat mig (jag hoppas att jag alltid kommer ha en del av det kvar i mig). Jag är alltid i tid. Jag är alltid förberedd. Jag klarar inte av pinsamheter, inte ens på tv. Jag har aldrig varit full. Jag är mån om hur jag uppfattas. Min största rädsla är att göra fel. Jag har alltid kontroll över situationen. Jag är en typiskt duktig. Under det här året har jag blivit underkänd på prov, gjort bort mig, framstått som dum i huvudet. I år spelar det ingen roll att jag blir underkänd på prov. Nästa år spelar det ju roll. Men jag tror ändå att det är bra att jag lär mig att ta små motgångar som att få ett poäng av tjugo på prov. Det är bra för mig att släppa på kontrollen…lite i alla fall. Mitt råd till dig; Släpp kontrollen. Fokusera på det viktiga. Du kommer göra bort dig och det är okej.

• Mitt (sista och viktigaste) råd till dig; Ta inga råd från andra. Ingen vet vad som väntar dig. Du vet inte vad som väntar dig. Ditt år är unikt. Ditt år är ditt!